HighInHighValley

I sit and think about all the things that I forgot to do. Så sjöng en av de bästa en gång innan jag var född och så kan det ju kännas i slutet av en sommar. Flera har uttryckt samma känsla till mig i alla fall.

När jag å andra sidan tänkte på vad jag faktiskt har gjort blev magen lite varm och nöjd. Farit och flugit åt alla möjliga håll i landet. Varit utomlands en hel härlig vecka. Börjat snusa, på allvar. Hängt i Norrland. Varit på bröllop och partyn som hette duga. Men det känns som om jag försakat mina vänner en smula. De är i och för sig också ute och far hela tiden. Ergo inte så lätta att få tag i. Bästa vännen lät mig veta från andra sidan Nordsjön att hon äntligen tagit sin kära E vid hornen och friat. Och han sa ja (annars hade det varit lite småtaskigt att outa henne här va?). Grattis! You go girl.

Hade ju finbesök från Hamra/Loos i helgen och det var naturligtvis kalastrevligt. Vi åkte vilda musar och kärlekstunnlar (som tyvärr inte är hälften så snuskiga som det låter) på Grönan och söndagen (mm, hela) spenderades på Mosebacke i en alldeles lagom konstant salongsberusning. Cornelisdagen, jo jag tackar jag! Eftersom det var premiär för mig måste jag få hylla. Härligt familjär stämning, vi unga vackra trängdes med glada sextioplussare och kulturelittyper som hinkade rosé. Bäst var Evert Ljusberg, Lras Demian och Stefan Sundström. Och lille Sid förstås, konferencieren. Runda glada gubbar är bra.

När de som fick betalt slutat spela tog så de glada amatörerna (vi) vid. Vi satt vid ett bord och sjöng så att torget gungade. Snart fick vi sällskap av fler nattugglor på jakt. En Elvis med skapparmössa och kazoo och en namnlös men törstig med gitarr. Och två käcka fransmän. Så det blev en skön jamsession med allt från Siwan till Kungssången. Så ska en söndagskväll i augusti avnjutas!

Sen dess har jag jobbat. Inga sådana anekdoter att förtälja just nu. Lite mätt på stället. Baby är sjuk, men idag stack han ut nosen i solen så det ska nog bli bra det med. Ikväll vankas middag hos min kära syster och imorgon bär det av norrut igen för the bröllop of the year; Bakelits söta tu ska bli ett! Återkommer förhoppningsvis med juicy news…

Igår hade bästa vännen inflyttningspartaj. Hon och mannen har lagt vantarna på en supermysig lya på finaste Knivsöder. Det var lanternor på innergården, Ghetto boys i högtalarna och smaskiga tapas. Och floder av vin, naturligtvis. Gamla vänner och nya bekanta i en härlig hög. Jag och vännen J gick i serpentiner längs Hornsgatan på väg hem.

Om en alldeles liten stund kommer min kärlek så äntligen hem. Med syster och O vid armen. Vi ska beundra gaypoliser och drugor i årets upplaga av Prideparaden. Sen Grönan. Fler lanternor och fler öl kan jag tänka… Få se om magen klarar karuseller ikväll. Men några prinskorvar och en pilsner kan göra underverk.
Över och ut, med kärlek!

Ikväll är det jag som häckar på en filt utanför Pride Park efter jobbet. Då ska nämligen kvinnan som ger begreppet ”folklig” ett (skrynkligt) ansikte göra sitt allra första framträdande i queersammanhang. Go Lill-Babs! Dessutom får man se världspremiären av Christer Lindarws Go West-cover ”Kom ut!”. Som också är officiell Pridelåt i år. Fler kärleksregnbågar över Stockholm – jatack!

Klättrade motvilligt ombord på Diligensen från Ljusdal i söndags eftermiddag. Efter en helg av sprakande brasor, varmrökt lax, björnsafari och bröllop var jag alldeles fylld av känslan av att världen och människorna är goda. Måhända icke i Israel, men väl i Hälsingland.

Så kliver man av på Stockholms central. T-Centralen, a.k.a Svea Rikes rövhål. En köttig massa defilerar glasögt genom skitiga kulvertar som luktar lösningsmedel. Jomenvisst. Mysigt. Ibland upplever man ju sådana där dagar, när kontrasterna helt enkelt blir för stora. Man vaknar på morgonen med sin kärlek bredvid sig, alldeles invid Ljusnan. Går ut och tar ett naket morgondopp. Åker och badar (igen) med vänner, träffar nya. Och på kvällen detta kapitala haveri. När jag kände mig som lägst dök tack och lov en gammal härlig elev från Rinkebyskolan upp och satte lite färg och liv på tillvaron igen. Tack för det.

Sen har det varit jobb. Nyfikna på rubriken förresten? Jo. Hormoner. Ring a bell? Detta ljuvliga, som enligt biologismen gör oss till män respektive kvinns. Mina befinner sg i en smula obalans just nu. Ämnar inte gå in på detaljer här, men nya preventivmedel. Ni vet. Och hela den biten. Hur som helst, illustration: idag grät jag när jag hörde nyheterna om Libanon. Gräsligt, vidrigt, jag vet. Men i vanliga fall något som gör mig förbannad i snarare än gråtmild. Släppte även iväg en tår då jag läste: ”Vl ni ha ett litet barn med mig, fröken Bosse?” (läser Strindbergs brev för tillfället). Men! Märk väl, att droppen som fick den berömda bägaren att rinna över, var när jag hörde ’Heaven’ med Bryan Adams på jobbet dag och kände att… herregud vad fin den här är, jag tror jag tar till lipen. Skärpning, för satan. Gör om och gör rätt. Fucking hormones.

Nog om detta. Idag efter jobbet har jag hängt med bästa vännen i Tanto, druckit alldeles för mycket vin och säkert pratat om elldeles för allvarliga saker. Men skönt var det, både att träffa goda Å och att spilla bönorna.

Nu ser jag fram emot (who am I kidding, längtar till) att M, syster och O kommer ner till helgen. Då blr det inflyttningsfest hos goda vänner, Gröna Lund och Cornelisdag med Stefan Sundström, Lars Demian och Sofia Karlsson. Och, för er som ännu tvekar, Ewert Ljusberg! Häng med vetja.

Ps/ Är det många stavfel? Tangenterna är tröga. Råkade spilla en nyblandad GT över dem. Syftet med språk är ju ändock kommunikation… n’est-ce pas? /Ds.

Så har man då efter lång och skön semester slutligen sällat sig till de förvärvsarbetandes led. Medan kärleken klättrar i natursköna norrländska berg sliter man ont i vårdsvängen. Men över en månads semester är ju en få förunnad lyx, och jobbet är riktigt ålrajt. Nyttig men massiv kontrast mot universitetsvärlden, vill jag lova. Här tar man i så svetten strilar! Kroppsarbete är underskattat.

Men då och då längtar man efter att fly stadens elände, inte sant? Igår hoppade en stackars pojk, yngre än jag, från Stadshustornet. Och landade framför turisternas flipfloptofflor. Ta bort mig en stund. Ge mig tystnad, tjärnar och mygg. Right now Babylon get on mi case, eller hur var det?

I eftermiddag bär det i alla fall av mot minisemester i Hälsingland; Järvsöbröllop ska det bli. Attans att man inte hann finslipa hälsingehambon. De kör faktiskt nybörjarkurser där uppe, läste jag i Ljusdalsposten. Hoppas på höskullar, hemkokt vrålbål och fiolsväng i överflöd, naturligtvis.

Hang on in there babies! I will.