Med musslor snart fulla munnen

Ännu en semestermellanlandning i Höga Dalen. Mellan en härlig vecka plus i Skene med omnejd och en kommande vecka plus i Hamra. Lutar ryggarna på hemmakuddarna, tvättar tvätten och rensar bland petuniorna. Byter böcker; lästa mot ännu olästa, och vrider omkring lite på centrum. Bokar och köper nästa resa.

Handlade musslorna på fiskaffären idag. Nu ligger de och gapar i takt med åttiotalsmusiken. Väntar på att bli smakskålar till en nyuppfunnen smörja med starka band till normadie som ger ett extra lager lard kring naveln. Chardonnayn har strax blivit sval nog att svalka, vitlöksaolin väntar på att transporteras till tungan av den hemgjorda potatisfrittarna. Regndropparna tävlar om att väta balkongen.

Vi landade här tidigare i semestern, med samma mål och mening, mellan det fantastiska Sicilien och Skene. Sicilien ligger fortfarande, veckor efter, som en smaksköld på tungan. Täta tomatsåser med friskt färska bläckfiskar och torrt friterade knasterfiskar. Långa soltimmar med saltskrap på ögonlocken, på underarmarna och som skönaste balsam i blekthåret.

Vi ackompanjerar mellanlandningen med Gudfadernrepris. Ser om hela trilogin för lära oss hur man verkligen tittar under lugg. Nätterna blir mörka och sedan ljusa. Vi gör plieerna.

Springsteen struttade runt på Ullevi och vi gjorde detsamma. Tillsammans med kartor av ölet, och det goda sällskapet av T och R som också hade den goda smaken att vakna upp med oss, fullsmorda.

Sprängfyller semestern ilag. Knastrar omkring som tomtebloss.

An’amo in Sicilia

Om jag ska återknyta till fotbollen, som sig väl bör efter de senaste brösttonerna, så sörjer jag idag mest det faktum att Italien inte tog sig vidare till semi igår. Detta eftersom jag vet att final på plats i Italien, när deras landslag medverkar, är en alldeles fabulös upplevelse. Sällan får man se så mycken känsla och dramatik på öppen plats. Vuxna män, kvinnor och barn i hög, alla gråtande och vrålande till skyarna.

Imorgon bitti lyfter vi mot Sicilien. En ö som jag, trots mina italiendyrkande föräldrar och otaliga resor till det landet, aldrig tidigare besökt. Mytomspunnen; Cosa Nostra förstås. Historiskt minst sagt intressant: ön har ockuperats av sikaner, elymer, sikeler, vandaler, saracener, greker, normander… De kan inte ha haft det lätt.

Staden vi ska bo i heter Naxos, efter den grekiska ön, och är mycket riktigt en antik grekisk koloni. I övrigt vet jag inte mycket mer än att maten lär vara fantastisk (har lagat mig igenom en halv siciliansk kokbok de senaste veckorna) och stränderna icke mindre så. Vinkulturen ska bli spännande att utforska. Vi upptäckte en favorit på vinmässan i fjol: Raccolto. Om allt vardagsvin smakar så gott lär det bli en minst sagt angenäm vistelse!

Ljuva liv; äntligen semester på riktigt. Och ja – vi har betalt balkongtillägg…

Dagen efter David Villa

Dagen efter. Det må verka som om jag vankar omkring i High Valley, men huvudet är långt uppe bland alperna. I Innsbruck. Jag är inte så bra på det där med distans. Oavsett vad jag lovar mig själv innan en turnering.

Sedan den minst sagt snöpliga förlusten igår överkonsumerar jag, i terapeutiskt syfte, matchanalyser i alla medier jag kan komma över. Njuter av att läsa hur Spaniens backar konstaterar att Sverige var ett bra mycket jobbigare lag att möta än Ryssland. Blir stolt av att läsa BBC Sports dunkar i ryggen när de beskriver oss. Hard-working Swedes indeed.

Inför mötet med Ryssland på onsdag gläds jag åt att vi på plus-sidan för Sverige har ett glimrande spel när det fungerar (och för att vi ska fungera krävs en frisk Zlatan, det blev smärtsamt tydligt igår). Första halvlek var stundtals fantastisk. Vidare har vi stor rutin i laget – störst i turneringen faktiskt. Ryssland har aldrig gått vidare i ett slutspel.

Vi har en stark arbetsmoral, på klassiskt svenskt manér. Det räcker med oavgjort på onsdag för avancemang. Och vi har en fantastisk backlinje, bortsett från en enda fadäs i slutminuten, vilken ju också blev vårt fall. ’Un incredibile errore di Hansson’ skriver Gazzetta dello sport. Aj.

Spanien vann rättvist, inget snack om den saken; jag tänker inte börja gorma ”domarjävel”. Men kämpainsatsen från Sverige var värd en poäng. Jo, faktiskt.

Å andra sidan finns det också en del som talar för Ryssland på onsdag. Efter att ha inlett erbarmerligt mot Spanien har de fått korn på avancemang nu. De har absolut ingenting att förlora. Och de spelar för vinst. Allt annat betyder planet hem. De får tillbaka sin stjärnspelare, som varit avstängd hittills. De är unga och hungriga. Och friska. Om än oorganiserade och med en svag backlinje.

Om Lagerbäck plockar in Rosenberg igen på onsdag, då skriker jag. Han föll lättare än en älva i orkan i Innsbruck igår kväll, och skapade absolut ingenting konstruktivt. Hellre då Mackan, även om han är nästan pensionär. Han vill åtminstone någonting framåt.

Den centrala frågan är kanske om Ryssland är så dåligt att vi kan brotta ner dem utan Zlatan. Men jag väljer att be till en högre makt, min ateism till trots, om att vi kan skrämmas med Zlatan även på onsdag. Om till och med spanjorerna darrade av hans trixande, då kommer ryssarna att bli väldigt kissnödiga när han tornar upp sig på horisonten.

I absolut värsta fall får man väl ägna sig åt att njuta av Hollands spel längre fram i turneringen. Att göra slarvsylta av både Frankrike och Italien i gruppspelet – det imponerade.

Men vi fixar det här, va?

Murklor, gris och potatis

Fotbollen är avklarad. Det regnade dramatiskt på balkongen så tomaterna fick lov att hålla oss sällskap under halvlekarna.

Nu: vitlöksspäckad fläskfilé, murkelsås och fritters. Murkelsåsen tack vare det rekordartade murkelåret i hemskogen. Har frysen full. Insåg att jag nog knappt gjort murkelsås tidigare. Så svettade en gul lök i olivolja (smöret är slut), tillsatte vin, hönsbuljong och lät det koka ihop något. Sen i med de redan påfrästa murklorna och ett par stadiga skedar creme fraiche. Nu står det och kokar ned till en musklig sås, som nog kan komma att få lite citronsaft i sig innan det dukas fram. Alternativt en kyss vinäger.

I morse väckte vi liv i sommarfesternas saliga ande, genom att vingla hem med den uppståndande solen i ryggen. Ett trettioårsfest mitt i stans snyggaste koloniområde, med en egen liten folkpark i mitten. Fantastisk dans, rosévin i buskarna och ivriga samtal i takt med varandra. Nu rullar vi igång!