Ulf Lundell-partiet, vad sägs?!

Röstade du möjligen på Ulf Lundell-partiet i år? Om inte, vem fan gjorde det? Och vem lade sin handskrivna röst på Ölpartiet, Sol o vår partiet, Rädda Vargen Partiet eller rätt och slätt Tyskland. Alla är nämligen redovisade röster på Valmyndighetens underbara statistiksajt rörande årets val. En källa till pur efterjobbetglädje!

Måste dra några till raljerande exempel bara och sen ett trött konstaterande.

Innovationshöjden är faktist rätt fantastiskt. Vad sägs om att i nästa val lägga rösten på Renhåriga käbbelfria partiet, Partiet mot överförmyndaren och fogdevälde och girighet eller Partiet för blankröstarnas rätt att räknas som fullvärdig samhällsmedlem. Det känns som om det kan vara lite samhällskritik bakom pennstumpen, eller hur?!
Medan rösterna på Olsson Partiet, Jonas Gardell- partiet, Homer Simpsonpartiet, Frank Zappa och Eddie Meduza nog osar lite personkult. (Här finns också två röster på olika varianter av Jesus men den personkulten kanske vi har nog av i vanliga fall.)

Mer traditionsrik personkult, och med inslag av samhällskritik, är de olika varianterna av Kalle Anka-partiet som kan räknas till ett drygt hundratal. Eller faktiskt hälften av vad Unika partiet (som är ett verkligt parti) tog hem. Skulle man räkna samman alla röster på olika Disneyfigurer och andra seriehjältar blir jämförelsen helt underbar.
Sen har vi rösterna från dem som helt enkelt gillar att bli lite på pickalurven: LSD-partiet, Ett parti pilsner, Mera öl partiet och Hallonsaft.

Det finns en del rätt läskiga inslag också som jag tänker tiga ihjäl. Men, och nu det trötta, också en rad röster som missuppfattat namnet på Feministiskt initiativ, skrivit fel och sålunda inte räknas. Inte så många visserligen men några.

Som en total bonus finns faktiskt också partiet med som tog hem årets storslam, men under sitt andra namn, nämligen: Högavlönade skitskallar.

Här hittar du den mustiga listan där du kan leta dig ned till var de som röstade också bor.

The New Shit

Ni måste läsa Fredrik Strages krönika om det senaste, hottaste populärkulturella fenomenet: sittdansen. Med inspiration från oväntat håll; nämligen ett äldreboende i Mora. Tänk om J-Lo och bratsen visste det! Är den kunskapen rent av vad som krävs för att de ska få aschlet av stolen?

Från det stora till det lilla

Roligt att debattens vågor går höga, här och annorstädes. Men nu tänkte jag skriva om något helt annat, mera världsligt – tillbaka till populärkulturen nämligen. Förkylde mig ordentligt på tokfyllegrillfesten i lördags och ligger hemma med snuva. Plöjer kurslitteratur, kokar soppa och slösurfar en hel del. Tiden blir liksom längre när man är sjuk.
På en av mina favoritbloggar, Ett liv i exil, tillhörande en Australienemigrant med annat efternamn än Trogen, hittade jag en överraskning som hette duga. Bobby Flynn, nämligen, deltagare i Australian Idol.
Snacka om klasskillnad om man följer svenska Idol (och vem gör inte det, om vi ska vara ärliga?). Som en australiensisk singer/songwriterblandning mellan Sting och… Jeff Buckley, kanske, eller Elliott Smith? Fast mycket mer opolerat och med en alldeles personlig frisyr. Dessutom verkar han vara en väldigt kool kille. Man bara undrar lite varför han inte traskade in på EMI istället för på Idolaudition i Brisbane.

Var lurar vår svenska motsvarighet tro? Kanske är Idol lite mindre utskällt down under. Här är det ju inte direkt PK att börja en ”seriös” musikalisk karriär i det forumet. Eller? Jag har svårt att föreställa mig Laleh i Idol, till exempel.
Eftersom jag inte lärt mig hur man videobloggar här än så får ni kika in på blogglänken ovan så länge.

Nu gör jag ännu en mastodontkopp té och väntar på valet 2010. Nä! Jag bara skojar. Väntar på kärleken, the Empire Strikes Back och en GT under täcket. Ju.

Vaknar…

till en svart måndag – för feminister, socialister, låginkomsttagare, studenter. Missnöjesretoriken gav utslag, och i monumental omfattning dessutom. Går man in och tittar på Stockholms siffror blir kontrasten än mer tydlig. I Rinkeby fick det socialistiska blocket sammanlagt 82 %. I Danderyd fick det borgerliga blocket 85,5 %. Nej, det är ingen nyhet att vi lever i en segregerad stad där de rika röstar för att få mer. Men det är inte mer upplyftande för det. Kan bara instämma med Gudrun i hennes kommentarer. Nu är det dags att kämpa. I fyra år.

Lars Ohly har skrivit en tänkvärd krönika om valresultatet, där han bland annat säger: ”Nu är det stenhård opposition som gäller! Valet är förlorat. Någon annan tolkning är omöjlig att göra. Högern har vunnit valet genom att föröka få folk att tro att de gått till vänster.

Arbetarrörelsen har inte, i tillräckligt hög grad, lyckats avslöja högerns retorik. De har inte behövt svara på hur försämringar för de arbetslösa och skattesänkningar för de rika ska ge fler jobb. Vi har inte förmått avslöja deras antifeministiska familjepolitik som syftar till att pressa tillbaka kvinnor till hemmet. Deras katastrofala brist på miljöpolitik har inte synats.

Det viktigaste är att vi från idag tar på oss rollen som det ledande oppositionspartiet. Att vi bygger allianser med människor och rörelser utanför parlamenten och att vi mobiliserar protester mot den orättvisa och osolidariska politik som högern kommer att föra. Idag är vårt engagemang och vår politiska kamp viktigare än någonsin.

Vad högern helst av allt vill se är en bruten vänster. Vad de fruktar är en aktiv kraft som förmår mobilisera protester mot deras politik. Tillsammans med den feministiska rörelsen, fackföreningsrörelsen, miljörörelsen och den internationella solidaritetsrörelsen ska vi vara den kraften. Nu drar vi igång 2010 års valrörelse och ser till att högeralliansens saga blir kort.”

Även om just idag känns svår att vakna till, så delar jag Lars inställning till fullo. Nu ska vi jobba, och se till att de sabbar så lite som möjligt på fyra år. Och sen jävlar.